Stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats

Offerplatsen vid Unna Saiva var endast lokalt känd då arkeologen Gustaf Hallström besökte platsen 1915 och gjorde en utgrävning. I en inventeringsredovisning nio år senare, 1924, skriver han:

"Vid Unna Saiva (Lill-Saivets) vid gränsen mot Öfver-Kalix har förf. funnit en synnerligen rik offerplats, den rikaste hittills inom lappmarksgränsen. Själva offerplatsen ligger på en låg sten- och grushöjning i f.ö. myrstrand. Vid själva vattenbrynet ligga två stora stenblock, intill hvilka offergåfvorna hopats.

Massor av renhorn framgräfdes jämte ben av ren och andra djur, hvaribland ett större antal björnskallar. Bland benen samt delvis i vattnet utanför stranden anträffades en stor mängd offergåfvor, bestående af ringar (arm- och finger-), spännen av olika slag, söljor, hängprydnader m.m., det mesta af brons, men äfven i enstaka fall av silfver, vidare ett antal mynt, alla från 1000-talet eller slutet af 900-talet och härstammande från England, nuvarande nordvästra Tyskland och Holland. Äfven anträffades pilspetsar af järn i stort antal samt en del andra järnföremål, hvaraf särskildt må nämnas några stora vackert smidda gaffelliknande redskap. Fynden finnas i Stat. hist. mus.

I närheten till offerplatsen finnes en offerkälla samt en myr, Heligmyren, som af den här ursprungligen lapska befolkningen tros hysa en offerplats. Ännu en dylik finnes på Passivare i norr. F.ö. nämnas flera punkter vid såväl Lill- som Stor-’Sajvis’ såsom eventuella offerplatser och själva sjöarnas vatten anses ännu i dag såsom särskildt bra att tvätta sår med”.

Källa: Lapparnas heliga ställen, Ernst Manker, Uppsala 1957 (sidan 167)

Kommentar: Strax norr om Unna Saiva ligger berget Passivare, vilket betyder heligt berg.

28 Apr 2020